Då var det äntligen dags för en helg i Uppsala, senaste gången vi spenderade en helg i Uppsala var första helgen i juni. Efter det har vi spenderat varje helg på resande fot, det har varit
Var ganska skönt att vara hemma en helg nu…
Idag var det tydligt att hösten kommit även till Uppsala. Idag sprang jag en sväng innan jobbet. Att springa på hösten kan lätt vara ett av mina favoritpass, svalt och skönt, frisk luft och fina färger, inte mycket som slår det. Jag tog med mig telefonen ut på löprundan, här är några bilder från Hågadalen och Nåsten:
Tre nya stigar har lagts till i MTB i Uppsala. En av dem kan definitivt bli en ny favorit: Lasses stig har en riktigt fin inledning med tighta svängar och knixiga partier över bergshällar. Stigen rekommenderas starkt för den som vill cykla i Nåsten.
Jag har även lagt upp två av de många stigar som går längs Nåstens östra kant ut mot Hågadalen, en av dessa, The Nose, kan mycket väl vara en av de sämsta stigarna jag har med på sidan än så länge. Väldigt många vindfällen, många kors att hålla reda på samt allmänt sönder-rotig första delen gör att cyklingen blir lidande. Om du ska köra denna, se till att ha ett lågt däcktryck.
Desto bättre är traversen som skär genom Nåsten. Denna stig är bredare, men ändå relativt teknisk bitvis. Den är dock betydligt mer cykelbar. Varning dock för att denna stig kan bli väldigt lerig.
Jag har under sommaren tävlat på Nordenmarks Extreme med Carbon-bladet. Nedan följer en recension av kartstället samt en kort beskrivning. Karstället delas upp i två delar, fästet, samt kartbordet.
Nordenmark säljer tre olika typer av fästen. De olika varianterna har olika fördelar, jag har provat både Extreme och Classic. Classic fästet består av två delar, den ena delen skruvas fast runt styret, sen monterar man resterande del av kartstället med ett snabblås. Extremefästet skruvas fast på samma sätt som classic men har inte snabblåset. Det gör att själva kartbordet inte kan demonteras från cykeln enkelt, detta kan vara en nackdel vid tex multisport. Men för MTBO fungerar Extreme-fästet mycket bra, det är något stabilare, och lättare, än Classic fästet. Extreme fästet är, enligt min mening, mindre skakigt vilket gör det enklare att läsa kartan i hög fart längs knöliga stigar.
 Classic fästet |
 Extreme fästet |
Nordenmark har ett stort utbud av kartbord. Jag har provat XL (300×300,) standard (260×260) samt A4 (205X305). Det är lite svårt att veta vilken storlek man ska ha på kartbordet, internationellt tävlar vi ofta på 300×300 kartor, men i Sverige (och även utomlands) förekommer såväl A3 som A4 kartor. De flesta kartbord finns även i två tjocklekar, 1 och 2 mm.
Nordenmarks 300×300 kartbord
Jag har haft förmånen att tävla på en Carbon-prototyp framtagen för Nordenmarks sponsrade åkare. Det nya carbon-stället är superstyvt och extremt bra när det gäller kartläsning i hög fart på knöligt underlag. Kartbordet i kolfiber finns nu till försäljning.
Nordenmarks kolfiberblad
Min rekommendation för MTBO är Nordenmarks Extreme med Carbon-bladet, det är det bästa stället jag kört på och jag känner en klar skillnad i vilken hastighet jag kan läsa kartan jämfört med andra märken och andra kartställ. Kolfiberbladet är så mycket bättre än de mjukare plastbladen att det är värt de extra hundralapparna. Ett prisvärt, och helt ok, alternativ är att köra på Nordenmarks något tjockare 2mm plastbord. Den styvare plasten behövs, enligt mig, på storlekar större än A4 för MTBO. För multisport och adventure race är behovet att läsa karta i farten på tekniska stigar mindre, då fungerar originalplasten bra.
Årets sista deltävlingar i svenska cupen avgjordes i Idre. Under helgen genomfördes tre tävlingar, sprint på fredagen, medel på lördag samt lång på söndagen. Söndagens tävlingar var dock inte en del av svenska cupen.
Läget inför avslutningen i cupen var tight. Jag låg på en 3:e plats, med Martinelli, och Hylén framför mig. Ett orosmoment var dock norrmannen Hans-Jörgen Kvåhle som låg några platser ned, men endast med 3 körda tävlignar. Med en perfekt avslutning skulle Kvåle kunna ta segern i cupen. Jag skulle behöva köra riktigt bra, men samtidigt beroende av hur Hylén körde under helgen.
Fredagens sprint var intensiv och backig. Sprinten avgjordes inne i Idres stugby med några luriga sträckor och fin orientering. Gjorde några tveksamma sträckor men i övrigt ett bra lopp. Blev en andra plats, ca 2 min efter Kvåle. Även fast Markus Jansson klämde sig in mellan mig och Hylén såg den totala pall-platsen svår ut att nå.
Resultat
Lördagens medeldistans gick till vissa delar i samma område som sprinten, vi tävlade dock lite längre norrut runt skidstadion. Kvåle ledde över mig redan under inledningen av banan, försprånget blev större under en svår vägvalssträcka i slutet av banan och Kvåle vann även idag med dryga 2 min över mig. Även idag klämde sig Markus Jansson in mellan mig och Hylén. Sammanlagt innebar det att jag och Hylén hamnade på samma totalpoäng! Men då Hylén vunnit en etapp blev han 3:a och jag 4:a. Så även iår missade jag pallen med minsta möjliga marginal.
Resultat
foto: Nordenmark
Endast en tävling kvarstod under helgen, söndagens långdistans. Jag startade sist med Markus Jansson och Kvåle framför mig. Gjorde ett klantigt misstag i början då jag började cykla mot fel kontroll, två gånger på samma sträcka. Tappade minst 2 min på den sträckan. Efter det gick det dock bra, gjorde inga större misstag. Tog ett dåligt vägval till nästsista kontrollen, där tappade jag ledningen till Kvåle (jag hade lett hela banan). Vid näst sista gav jag dock järnet ned mot sista och in i mål, vann med 2 sekunder… Ibland har man marginalerna på rätt sida.
Resultat
Jag och Cicci på podiet efter långdistansen, foto: Nordenmark
Tidigare i somras cyklade jag, Maria och Cecilia Thomasson runt jämtlandstriangeln. Det var en riktigt fin tur i underbart väder. Vi valde att cykla från Storulvån, till Blåhammarn, till Sylån och sedan tillbaka till Storulvån.
Film från cyklingen:
Inledningsvis är det ganska teknisk cykling från Storulvån. Närmare vindskyddet halvvägs mellan Storulvån och Blåhammaren öppnar terrängen upp sig lite och det blir lite mer lättcyklat.
Efter blåhammaren viker man ned mot Sylarna. Med fantastisk utsikt cyklar man lätt utför, sen börjar spång-klättringen. De flesta spänger är lättcyklade och det gick bra att ta sig fram. Det blev lunch på en av platåerna strax innan Sylån.
Mellan Sylån och Storulvån är det bitvis mycket fin och tekniskt enkel cykling. Närmare Storulvån blir det återigen mer teknisk cykling.
Sammanfattninsvis en mycket varierande cykelrunda. Delvis mycket teknisk men delvis också mycket snabb. Vi cyklade på ca 7h, varav effektiv cykeltid var strax över 5h. Cecilia har också skriver några rader om fjäll-cyklingen.
VM 2013 är avklarat. För mig blev det en hyfsad insats. Ville bli topp-20 en dag, och bästa svensk sammanlagt. Dessvärre nådde jag inte något av dessa mål. Jag körde dock OK, gjorde 4 stabila lopp utan några stora fadäser. Tyvärr uteblev även topp-prestationen. Som bäst blev det en 26:e plats på sprinten. (Medel: 49, Stafett:11, Lång:47)
Sverige har ett starkt växande landslag. Ifjol var placeringarna på mästerskap och världscuper mer blygsamma och åkarna var mer ojämna. Nu iår är vi flera som tagit ett rejäl kliv. Markus Hylén gjorde internationell debut vilket var kul. Markus körde också stabilt men var inte riktigt helt nöjd. Linus Mood var tillbaka från en lång resa och körde bra på sprinten.
Mycket glädjande var dock Oskar Lund som gjorde ett bra VM. Oskar var överlägset bäst bland svenskarna på medel och långdistansen. Trots att Oskar startade först hade han 5 min bättre tid än mig på långdistansen. Starkt jobbat av den cykelstarke Oskar.
I dameliten har Cecilia Thomasson gjort ett rejält internationellt genombrott i år. Hon följde upp EM-guldet med VM guld i sprint och brons på långdistansen. Riktigt stort grattis!
