Monthly Archives: augusti 2014

Inför näst sista tävlingen  i Svenska cupen åkta jag och Maria till Årjäng. Det vankades bröllop i de Värmländska skogarna. Givetvis fick cyklarna följa med. Vi hade bokat en stuga på Sommarviks camping i Årjäng. Det var tydligen en riktigt stor camping. Vi var dock mest glada för att de lyckades trolla fram en gammal orienteringskarta över skogarna runt campingen. På med kartstället och ut i skogen.

Årjäng  bjöd på väldigt fin cykling, oväntat fint. Flera av stigarna var riktigt bra och vi njöt av en kanondag på cyklarna. Lägger upp en karta nedan med hur vi cyklade (heldraget gult cyklade vi, streckat gult bedöms ok), de flesta av dessa stigar var bra. Stigen runt sjön var dock lite svårcyklad, men det var ändå fint.

Sen var vi ju faktiskt på bröllop också! 🙂

Så var SM över. Mitt största mål för året var att knipa en guldmedalj på SM.

Kraschar på modeleventet, slår i ett revben och sträcker en muskel i ryggen, blir bättre med massage.

På sprinten hade jag ett bra lopp på gång, avslutar lite dåligt, får en tackling, går i backen, tappar en placering, får stämpla till vänster, måste klicka-ur, måste dra igång, i uppför, på grus, förlorar guldet med 7 sekunder. Bittert.

På långdistansen var jag inte helt med, hade inte rätt känsla. Började dåligt, missade ettan. Tog ett dåligt vägval till 7:an, strulade lite vid kontrollerna vid kartvändningen. Tog ytterligare ett dåligt vägval på långsträckan, samma sak på 3:e långsträckan. Men jag hade inte drivet, inte trycket, inte känslan. Kommer imål, 4:a. Förbannat.

På medeldistansen stämmer allt. Orienteringen flyter, benen känns bra. Jag vet att jag har ett bra lopp på gång. Kommer ikapp Linus, blir lite stressad, stämplar, kollar kodsiffra, kör vidare. Loppet flyter på. Litet misstag där kartan var dålig, hände säkert många andra, kör på, trycker hårt. Ger järnet. Vet att jag kör bra, trycker, sliter, kämpar. Får näst sista perfekt, sista OK. In i ledning med över 2 min. Vet att det bara är 2 kvar som borde hota. Ligger utpumpad i fållan, 2 min går. Inser att det räcker till minst silver, glädje. Glädje över ett bra lopp, ett lopp att vara stolt och nöjd över. Vet att jag kört bra, kört hårt, kört kontrollerat. Äntligen en framgång, drömmer om guldet. Tänker på prisutdelning, lycka, glädje. Stämplar ut. Allt faller samman. Felstämplat. Såg inte skillnad på kodsiffran 67 och 87, två kontroller med 50m avstånd. Guldloppet blev ett fiasko, årets bästa lopp blev det sämsta. Min snabbaste tid räckte ingenstans. Slitet inte värt något, smärtan förgäves. Besviken, arg. Uppgiven.

SM i MTBO avggörs i Eksjö. Under tre dagar ska Sveriges bästa MTBO åkare utses.

Den första tävlingen var en sprint och avgjordes under fredagen. Tävlingen avgjordes delvis i villakvarter och delvis bland stigar och ängar vid Ränneslätts skjutbanor.

Jag inledde loppet väldigt bra,  körde riktigt stabilt de 11:a första kontrollerna. Till 12:an tog jag ett lite sämre vägval. Jag hittade inte stigen in till 19 och tappade lite tid där. Till 21:an har nog alla bommat lika mycket. Enligt kartan fanns en liten öppning i skjutfältsanordningarna, men så var det inte i verkligheten,  jag tror dock det var ganska lika för alla.

Jag körde kanske lite väl defensivt på banans avslutning. Jag blir dessutom tacklad av cykeln på väg till sista. Jag rullar imål 7 sek från guldet, lite tråkigt att veta att jag kanske tappade guldet på en lite onödig tackling på slutet av banan.

Sträcktider

Efter världscup och O-ringen körde vi upp till stugan. De stora skogsområdena runt Harads och Kåbdalis inbjuder till lite annan cykling än hemma och flera fina träningspass genomfördes. Vår granne i Luovaure, Kerstin, uppmärksammade en annons i kuriren att det skulle vara en MTB-tävling i Råneå under tiden vi var i stugan. Till Råneå är det bara ca 15 mil så det kändes givet att åka.

Vi anlände till Rantrampet helt utan uppfattning om vad som väntade. Vi hade ingen aning om vare sig startfält eller banans karaktär. 63 km skulle cyklas, mest troligt i hög fart, det var ett som var säkert. Jag och Maria åkte runt på området och försökte lura ut om det 60 manna stora startfältet innehöll några riktiga kanoner. Vi enades om att det är mycket svårt att avgöra på klädsel och stil om en cyklist är snabb eller inte.

Starten gick och det var masterkörning efter fyrhjuling någon km. När väl fyrhjulingen släppt oss var tempot ganska beskedligt. Jag märkte snabbt att det var en annan cyklist som var sugen på att höja tempot, men både han och jag låg inklämda. En lucka öppnades och jag gjorde en attack. Innan loppet hade jag bestämt mig för att hålla låg profil den första delen av banan, för att se vilka cyklister som var starka, vem som var dragvillig, stark på väg och tekniskt drillad i skogen. Den taktiken övergav jag alltså ganska snabbt. Jag kom loss tillsammans med en annan cyklist och såg att ytterligare några jagade strax bakom. Då loppet var långt, och bedömdes gå på grusväg ganska länge släppte vi upp de två jagande cyklisterna och bildade en kvartett. Vi körde några km, växeldrog och hade ett bra samarbete. Det kändes som att vi drygade ut mot cyklisterna bakom. Det var dock ganska tydligt att jag och en till var något starkare, vi två fick en lucka under ett tekniskt svårare parti och passade på att gå ifrån. Det var nu ca 5 mil kvar av loppet, ganska långt för att köra på två personer. Vi hjälptes åt att dra och samarbetade bra.

När ca halva banan återstod kom några rejäla stigningar. I den första backen skulle ca 70 höjdmeter tas, här blev jag själv i täten. Det var inte riktigt enligt plan, en stor del av loppet återstod, och det hade varit skönt att vara två. Jag ville inte riskera att han jag kört med skulle hamna ihop med den jagande duon bakom, så att de tre kunde hjälpas åt, då var risken stor att de skulle kunna gå ikapp. Jag bedömde det dock som att cyklisten på andra plats skulle hålla undan och körde på. De rejäla stigningarna kändes i benen och vissa stigpartier var riktigt tekniska. Det var en bra bana, en del ihållande grusvägspassager skulle eventuellt kunna brytas av med andra typer av cykelåkning. Jag trummade på i ett tempo som jag bedömde räcka för att hålla undan och rullade i mål på en tid strax under 2,5 h.

En riktigt fin och bra dag, jag gillar de här lite mindre tävlingarna (liksom Högbobiken, Ottarstrampet), de känns säkrare och mer gemytliga än de stora långloppen.

Årets andra världscupsomgång i MTBO avgjordes runt Kristianstad, Sverige. Herrklassen dominerades som vanligt av Ryssland, Tjeckien och Finland. Mina lopp var dåliga rakt igenom. På medeldistansen (51:a) gjorde jag ett av årets sämsta lopp. Banan och området passade mig extremt dåligt, men den stora anledningen var att jag gjorde ett stressat och dåligt orienteringsmoment.

På sprinten (56:a) gick det inledningsvis, och avslutningsvis, hyfsat bra. Dessvärre gjorde jag ett kartläsningsfel och körde till 6:an istället för 5:an och loppet var därmed förlorat.

På långdistansen (30:a) gick det bra cykelmässigt, dessvärre klantade jag till det ganska rejält även på denna bana och fick se mig besegrad av onödigt många cyklister.

Klart bäst i det svenska gänget gick Linus Mood. På sprinten hade linus ett väldigt bra lopp på gång, men stämplade dessvärre fel, på medeldistansen var Linus bästa svensk på 22:a plats.

MEN, sen skulle O-ringen börja. Tre nya tävlingar, nya chanser, nya tag. Jag bestämde mig för att inte tolerera några misstag i min orientering. Jag åkte bokstavligen runt och hade mantrat ”jag tolererar inga misstag”. Och jag gjorde heller inga misstag, inga stora i alla fall.

O-ringen började med en medeldistans, en lite enklare bana än de vi kört under världscupen vilket passade mig bra. Banan var väldigt snabb och många stressade bort sig, jag körde däremot ganska konservativt, höll igen farten och lyckades därför undvika misstag. Jag slutade 4:a på dagen, 1 sek från tredje platsen. Skönt att ha vänt utvecklingen från världscupen och börja bygga självförtroende inför SM.

Sprinten som kördes följande dag gick i ett liknande område som VC-medeldistansen, kartan och området var något mer lättläst. Även på denna distans sänkte jag farten, och försökte köra banan utan några större misstag. Jag glömde dock av geningsreglerna vilket kostade mig några platser, men jag kom imål på en 7:e plats. Med två stabila insatser hade jag ett bra utgångsläge på den sista och avgörande långdistansen.

Långdistansen startades med jaktstart. Jag startade 4:a, endast några sekunder från 3:e platsen. Jag körde bra till 1:an, killen som startade som 3:a gjorde ett misstag så jag passerade honom. På väg till 2:an hade jag dock lite oflyt och tappade bort mig i ett gytter av stigar. Jag körde vidare på banan och låg ihop med en italienare som startade strax efter mig. Benen kändes dock inte riktigt islag och jag fick släppa italienaren. Kom imål på en 5:e plats. Jag lite besviken att jag inte tog mig upp på pallen, jag hade verkligen chansen. Men marginalerna är små, en liten tabbe, lite strul med cykeln samt ben som inte riktigt svarade så är det kört. Inför O-ringen hade jag inga ambitioner att vara på podiet, detta då det var många internationella åkare som stannade, så trots allt är jag nöjd med mina lopp. Framförallt är jag nöjd att jag hittat en vinnande koncept, med en lugnare kartläsning och stabilare orientering.