Nu när säsongen närmar sig slutet vill jag rikta ett stort tack till mina sponsorer som under 2014 hållit mig rullande, gett mig världens bästa träningskläder, hållt i min karta, räddat mina ögon från sol och grenar samt lyst upp den mörka höst/vinter träning som nu närmar sig. Med hopp om fortsatt gott samarbete 2015, TACK
.
Även i år gick säsongen mot ett slut. Årets Sverige-Cup i MTBO avgjordes i Falun. På lördagen var det team-sprint, och på söndagen långdistans med masstart. Jag låg på en andra plats i cupen, utan möjlighet att påverka slutresultatet. Vi körde inte team-sprint tävlingen på lördagen då det krockade med en riktigt rolig Enduro-XC-tävling i Uppsala. Mer om den tävlingen framöver kanske.
Själva avslutningstävlingen gick väl sådär, första halvan gick ganska bra, varvade i ledning med Jansson och Olsson. Men väl ute på andra varvet fick jag något jäkla hjärnsläpp och tappade hela loppet på några få kontroller. Det var som att jag helt plötsligt inte kunde översätta kartan till orientering. Jag körde tillsammans med Olsson när detta hände och tappade 9 minuter (!!) in mot mål, på uppskattningsvis 30 minuters cykling… Katastrof.
Men jag höll ialla fall undan och kom in på en tredje-plats, och fick som sagt en andraplacering i cupen som slutresultat. Ett stort grattis till Rickard Olsson som haft en kanonsäsong och kunde ta hem cupen!
Kul avslutning, riktigt bra banor av Markus Hylén, som Cissi sa: Helt klart en arena värdig ett MTBO-VM.
Inför långdistansen började jag känna en konstig känsla i kroppen, jag kände att något inte stämde till 100%, men kunde inte riktigt avgöra vad det var. En förnimelse av något i halsen, det gjorde inte ont, men var däremot inte helt som vanligt heller. Natten till långdistansen sov jag jäkligt dåligt, fick bara några timmars sömn, vet inte vad det var, kunde helt enkelt inte somna. Jag tror inte det berodde på nervositet över loppet, snarare kanske över om att jag inte ville vakna med ont i halsen.
Starten på loppet går, jag gör en ok sträcka till 1:a, genar in lite i onödan, tappar några sekunder. Bestämmer mig dock för att loppet är långt, nu ska jag ta det lugnt och säkert. Jag väljer att gå vänster till 2:an, en riktig långsträcka, dessvärre visade sig detta vara nästan 2 min sämre än att gå höger, strax söder om 8:an för att komma in rakt söderifrån. Men det visste ju inte jag, jag körde på, gick ok resten av det första (gröna på bilden nedan) varvet. Gick ut på det gula. Tabbade mig lite till 8:an där jag räknar fel på en väg, jag tror jag kommer hamna söder om kontrollen men får åka en rejäl omväg in mot kontrollen. Sen går det bra till 12:an, påväg till 13 blir jag orolig att jag kört för långt, men då jag inte har något staket till vänster tänker jag att det är lugnt. Kommer fram till korsningen och inser att det inte stämmer, får lite halvpanik och vänder, hade nog varit snabbare att gå söderut där. Sen går det bra in mot varvning, hela blå varvet går ok, känner att även om det inte gått jättebra så stämmer det ganska bra nu. Känner att jag ska försöka trycka på lite mer på sista (röda) varvet, känner att kroppen är lite konstig, jag får inget gratis utan måste pusha mig själv för varje tramptag. På medeldistansen gick det liksom fort av sig självt, nu var jag tvungen att trycka rejält för att det skulle hända något. Jag inbillade mig att det på grund av att jag inte orkade ligga på mentalt, tänkte att nu på sista loopen ska jag ge allt. Kör bra till 29:an, tänker att jag ska öka farten, kör fort och bra till 30, har järnkoll till 31 tills jag inser att jag är vilse. Här börjar loppet skita sig ordentligt, får vända om genar in och hittar kontrollen. TIll 33:an missar jag det första korset, så när jag kör förbi rätt kors väntar jag på nästa, det slutar med att jag får springa upp med cykeln för värsta slänten och gena genom skogen. Rullar imål rejält besviken.
Medeldistansen skulle visa sig var det bästa loppet jag skulle göra under VM. Inledningen av banan passade mig väldigt bra. Första delen av banan passade mig väldigt bra, ganska lätt orientering och relativt enkel cykling. Vägvalet till 4:an, där jag gick runt höger, visade sig vara bättre än det runt vänster som övriga svenskar körde.
På andra halvan dundrade jag rakt in i en större gren som slog i en bit under hjälmen, från kontroll 17 till 23 var jag rejält virrig och yr. Fick verkligen hålla i för att få ordning på orienteringen. Det var som att kopplingen mellan karta och hjärna hade försvunnit. Hur som helst höll jag ihop det ganska bra, gjorde ett mindre misstag till 18 och ett till 20 där jag hamnade på lite fel stig på långsträckan. Kommer imål med ett lopp som jag ändå var ganska nöjd med, jag tror dock att jag var lite för defensiv i det svåra partiet, tappade mycket tid på ”bästa-svensk-tid” på flera sträckor här.
[Rutt]
Första officiella tävlingen på VM var den individuella sprinten. Sprinten avgjordes i ett skog- och parkområde inne i den ganska stora staden Biatystok. Inledningen av loppet gick bra, kom igång bra och körde hyfsat aggressivt. Jag har dock under flera veckor försökt hamna i ett orienteringsmode som utgår från att jag inte ska göra några misstag, denna inställning hade jag även idag. Dessvärre tror jag att detta gick ut över min cykling. Jag håller igen medvetet, för att vara säker på var jag är och vart jag ska. Det är däremot inte tänkt att jag ska hålla igen NÄR jag VET var jag är, OCH vart jag ska. Då gäller det att köra, och köra järnet. Det syns ganska tydligt på pulskurvan nedan, jag bör kunna ligga runt 180 en hel sprint. Så blev dock inte fallet, jag körde för safe. Det kan man inte göra när det är VM, jag slutade på en 42:a plats, och 3:e svensk. Inte godkänt.
[Rutt]
Oj oj oj, tiden går fort. Har nu varit hemna från VM i en vecka och hunnit begrunda tävlingarna.
Som vanligt hade vi inget WiFi på rummet där vi borde, något som kanske bidrog till bristen på uppdateringar på bloggen under tävlingarna. Det är dock ganska intensiva dagar under dessa tävlingsveckor. En vanlig dag börjar med frukost, den packar man i ordning sina grejer och beger sig mit tävlingarna. Vid tävlingen kliver man in i karantänzonen där sitter man avskärmad mot resten av världen innan start. Efter loppet försöker man få i sig lite energi och komma i torra varma kläder, vädret var inte direkt lysande alla dagar. När detta är gjort stuvar man in cykeln i Sverige-lastbilen och beger sig hemåt. Påväg hem brukar man försöka hitta någon restuarang där man käkar en sen lunch. Sen åker man tillbaka till boendet, får någon 1-2 timmars vila innan lastbilen kommer tillbaka med cyklarna. Cykeln tvättas och gås igenom, efter detta blir det en lättare middag. Efter middagen blir det lagmöte där morgondagens tävling gås igenom. När detta är gjort lastas cyklarna i lastbilen. Återigen dags för 1-2 timmars vila innan det är dags att sova.
Efter en vecka med detta schema blir man rätt sliten.
VM inleddes med en inofficiell sprint-stafett. Jag körde tillsammans med Cissi. Cissi körde bra och var först vid varvningen. På grund av lite längre gaffel växlade Cissi ut mig på en 6:e plats. Jag kör bra första varvet och har bra ryggar och bra kontroll på orienteringen. Växlar över till Cissi på ungefär på samma plats som jag gick ut. Cissi kör bra på nästa varv och har lite kortare gaffel denna gång. Cissi växlar ut mig i ledning. Grymt kul att gå ut i ledning och köra, kör ganska bra de första sträckorna innan jag blir passerad av det finska förstalaget. Jag tar den ryggen och kör på, gör dock ett mindre misstag och tappar den ryggen. På detta varv har jag däremot alla långa gafflar och tappar många placeringar på detta, det är väldigt tight mellan platserna på sprint-stafett.
[Rutt]
