Author Archives: andersfrisk

Det diskuteras väldigt mycket angående lumen och lux när olika pannlampor ska jämföras. Det är väldigt tydligt att 1 lumen kan uppges/upplevas/lysa på helt olika sätt. Jag är inte säker på om anledningen är att tillverkarna mäter sina lumen olika eller om det är lampornas olika ljus-spridningsegenskaper som påverkar.

Vad är en Lumen då egentligen? All fysik bygger på SI-enheter, för ljusflöde har enheten Lumen valts. Lumen baseras på candela och rymdvinklar. Om en ljuskälla med 1 candela (tex ett stearinljus) strålar i alla riktningar, blir det totala ljusflödet 4*pi lumen (ca 13 Lumen). Om man skulle sätta ljuset i en reflektor och samla ihop ljusflödet skulle ljusflödet fortfarande vara ca 13 Lumen. Intensiteten (candela) ökar medan rymdvinkeln minskar. Man kan säga att beräkningen av Lumen är en integral över den upplysta ytan, med ljuskällans intensitet som funktion.

För att röra till det ytterligare har man även tagit fram enheten Lux. Om en lampa med 1 lumen lyser på en yta av exakt 1 m2, är då illuminansen 1 Lux. Glasklart eller hur…

Ett annat sätt att beskriva hur en pannlampa lyser är att ställa upp en systemkamera med fast ISO-värde, fast bländare samt låst slutartid. Då kan man jämföra olika fotografier för att se hur lamporna lyser. Jag använder två olika bike-ray lampor, med olika reflektorer. Det gör en stor skillnad för hus lamporna upplevs. Den jag har på styret har en mycket bred ljuskägla medans den jag har på hjälmen har en klart mer fokuserad kägla.

De lampor som var med i testet var ( i samma ordning som bilderna visas)

Bikeray FI 3000 Lumen, cykelfäste bredare ljuskägla
Bikeray FI 3000 Lumen (länk)
MagicShine MJ-880 2000 lumen
MagicShine MJ-872 1600 lumen
MagicShine MJ-808 900 lumen

Under testet blev det mycket tydligt att inriktningen av lampan och käglans placering är avgörande för hur ljusbilden upplevs på fotografiet.

[metaslider id=713]

Jag och Maria drog upp till stugan i Luovaure för att få känna på lite kyla och stå på skidor. Vi flög till Luleå, hyrde bil, körde via Boden och Pagla skidstadio. I Pagla var det bedrövligt, men det berodde nog på att vi valde fel spår.  Jag tror spåren närmare stadion var bättre. Efter den bissara premiären körde vi vidare mot stugan.

Väl där blev det mycket eldande i kaminen, gott käk,  vinterstudion, och längdskidor såklart. Grannen har dragit upp lite spår med skotern som fryst ihop riktigt bra.  Grymt kul och väldigt vackert.

Här ligger stugan

Jag har kört Stockholm Rogaining några år, det brukar vara en riktigt rolig tävling som avslutar tävlingssäsongen. Rogaining är en tävlingsform där man ca 1h innan start får en karta med många kontroller på (i år ca 30), varje kontroll är värd olika poäng. Poängen baseras på kontrollens svårighetsgrad och hur långt från start/mål kontrollen ligger. Sen gäller det att inom angiven tid samla så många poäng som möjligt.

Jag teamade ihop mig med Markus Martinelle från Söders. Markus är en  väldigt duktig MTBO åkare med bl.a SM guld i långdistans från 2013. Jag hoppas Markus hänger med på någon världscup nästa år.

Jag och Markus hämtade ut kartorna och började planera rutten. Den klart lurigaste delen var runt Tullinge flygfält. I vilken ordning skulle man ta kontrollerna i bilden nedan:

Vi valde att köra efter grön linje, dvs 25,45,44,64,35,82,72. Nu i efterhand visar det sig att det var det längsta alternativet ca 11 408 m, rött alternativ var 11 343 samt blått 11 218. Det skiljde alltså bara 1,7 % i längd mellan det längsta och kortaste av dessa alternativ. Inte så konstigt att det var svårt att avgöra.

Starten gick och jag och Markus drog iväg, vi gjorde lite stressade småmisstag ibörjan, vi ville komma ifrån resterande cyklister så vi fick köra vårt eget race. Efter ca 25-30 min cykling kom vi äntligen loss och kunde fortsätta köra på i ett lite mindre stressad tempo. Orienteringen och cyklingen flöt på och vi avverkade 52 km MTB på ca 2h 37 min. Dvs en bra bit under maxtiden på 4h. Länk till rutten. Det slutade med en seger för oss, riktigt roligt. Banan iår var nog den bästa Stockholm Rogain jag kört, ganska mycket teknisk cykling och inte så mycket livsfarlig trafik. Stort tack till Ravien för ett mycket bra arrangemang.

Skaffade mig en Galaxy S4 active här för ett tag sedan, hittade då ingen vettig cykelhållare till mobilen. Då mobilen är vattentålig, och eventuellt kommer med ANT+ stöd inom kort är den en bra följeslagare på cykelpassen.

Vad gör om en sak inte finns? Man tillverkar den själv. En kollega på jobbet har en 3D-skrivare. Arbetet med hållaren började med att modellera upp en 3D-cad modell av hållare. Efter några iterationer blev den slutgiltiga designen enligt nedan:

Modellen printades i en 3D-skrivare. En 3D-skrivare skriver ut en plast som är ungefär som gjuten ABS-plast. Det finns dock fördelar och nackdelar med att skriva istället för att gjuta. Skrivaren kan skriva ut vissa lösningar som inte kan gjutas, men skrivaren klarar inte vissa typer av konstruktioner som är enkla att gjuta. Man får helt enkelt göra sin design utifrån att den ska skrivas ut. Modellen printades enligt nedan, en del detaljer blev inte helt 100% då skrivaren inte var helt rätt inställd. Kostnaden för att skriva ut modellen är ca 20-30 SEK. (förutsatt att man har tillgång till en skrivare)

Efter att jag fått hjälp att printa delarna återstod endast att montera fästet på cykeln. För att göra detta smältes ”knurl-nuts” in i ena delen av fästet med hjälp av en lödkolv:

Nu återstod endast att montera en gummiduk på insidan av hållaren för bättre fäste mot styrstammen samt skruva och limma ihop de olika delarna

Så här blev hållaren med mobilen monterad. Nu återstår otaliga timmar på trainern innan jag får testa hållaren utomhus.

Det var nära att det inte blev någon RAID för mig iår, lagkamrater som bangade, andra som inte kunde, sjuka, skadade kompisar mm gjorde att jag på lördag förmiddag fortfarande inte hade någon lagkamrat. Så jag stack ut på ett 2,5 h cykelpass. När jag väl kom hem hittade jag en blivande lagkamrat på tävlingens gästbok. Jag och Andreas snackades vid via telefon, han kom förbi, käkade middag sen var vi klara för utmaningen i RAID + som klassen iår hette. (fd lång)

Vi hann inte snacka ihop oss så mycket inför tävlingen men trots det flöt det mesta väldigt bra. Vi fungerade väldigt bra som lag, skönt när man ska köra typ 6h multisport. Det märktes dock att jag inte kör så mycket multisport längre, långsamma byten, för mycket kläder på löpmomenten mm gjorde att vi tappade en del tid.

Loppet börjar bra, vi kör prologen i fin fart och är inne bland de allra första. Fortsätter en lätt orienteringsbana ned mot badet i Sunnersta där kanoterna väntar. Vi kastar oss i vårarn Acron kanot och ser hur övriga lag glider ifrån oss. Nytt för i år var att lagen hade rätt att använda surf-ski/kajak eller kanot. Man kan väl sammanfatta med att vi tappade rätt mycket tid här…

Upp ur vattnet, vidare med löpning, MTB och en bra och rolig MTBO bana. Vi plockar här till 3:e plats, men lyckas inte ta in något på Sonny och Krister som leder tävlingen. Jag börjar på denna runda känna mig rätt seg och Andreas får ta en stor del av cyklingen tillbaka mot Storvreta. Ut på den sista orienteringen går vi ut som 3:a med ett hopplöst utgångsläge för avancemang. Vid 3:e sista kontrollen ser vi dock 2:a laget, vi ökar farten rejält, jag stannar och stretchar ut ett krampande lår – vi hinner inte ikapp, vi kommer 3:a med ca 30 sekunder till 2:a platsen.

Vi är trots detta väldigt nöjda, vi tappade över 10 min på paddlingen i vår kanot jmf med kajak-lagen. Samarbetet fungerade bra, och med lite mindre dåliga byten och mer planerad tävling hade vi verkligen kunnat utmana om silvret.

Jag kan tycka beslutet att öppna upp för kajaker och surf-skis är fel på RAIDEN, tävlingen är något av en prova på tävling, som lockar väldigt många icke-multisportare. Då är det lite trist när man är chanslös på paddelmomentet på grund av att man inte äger en kajak.

Stort tack till Andreas för en trevlig dag i de Uppländska skogarna!

Vi var i Österrike i somras, nu har jag äntligen fått tid att sätta ihop ett album och en film.

Resan började med att vi flög till München. Där hyrde vi bil, spenderade några timmar i staden och åkte sedan vidare mot Saalbach. Vi var i sedan i Saalbach i tre dagar, riktigt fint ställe med prisvärt boende och bra mat. Vi sprang en dag och hyrde MTB i två dagar. Cyklingen i Saalbach var något varierande, det var ganska mycket grusväg men vi hittade även några fina singeltracks. Körde även något downhillspår som var ganska enkelt.

Efter Saalbach drog vi till Kitzbuhel med ett kort badstopp i Zell Am See, väldigt fint där. I Kitzbuhel hittade vi ett underbart boende på sluttningen norr om Kitzbuheler horn, Angerer Alm. Vi bodde där två dagar och sprang en sväng på Kitzbuheler horn samt cyklade med Kirchberg som utgångspunkt. Cyklingen runt Kitzbuhel var också väldigt bra, 1000 m fallhöjd upp på grusväg och fin downhillstig ned.

Semesterns ledord blev ”When in doubt, go to Austria”, det är bra, fint, enkelt och billigt så en resa till Österrike rekomenderas alltid.

ps. spana in filmen nedan ds.